Långa blickar (om våren)

Alla dessa blickar... Gläntar på dörren till världar. Ibland vill jag stanna upp, säga hej, vem är du? Men alltid lite för sent förstås, försent för att det ska vara så spontant som det måste. Häromdagen vände jag tillbaka till konsum och kände mig fånig, hon hade (tack och lov?) gått. Man skulle ha en liten kamera i ögonen med ansiktsigenkänning kopplad till eniro+ så man kunde gå hem och googla på dessa blickar... Eller så är poängen just att man inte kan det.